Dagens dikt

är en dopdikt jag skrev till en kompis som inte hittade några bra färdiga dikter

Välkommen till världen

Välkommen lille gosse till världen
framför dig ligger en alldeles ny väg
vi önskar dig lycka till med färden
och med dina första stapplande steg

Du kommer att lära dig mycket i livet
hoppas du blir skonad från smärta
lär dig bara att inget ta för givet
och att alltid lyssna på ditt hjärta

Äntligen

har det lossnat. Jag har fått sommarjobb i en reception på sjukhuset. Ska bli kul att få lite bättre ekonomi över sommaren så man kan göra lite kul saker. Nåt som hägrar är hantverksmässan i Båstad. Det var flera år sen jag var där och det börjar bli dags att byta ut skärbrädorna i trä jag köpte då. Jag vill spara lite pengar till bokmässan i höst också. Dessutom finns det en massa andra hål att fylla så allt tillskott till kassan är välkommet.

Varför ska det vara så förbaskat svårt att få ett jobb?? Det är ju lättare att vinna på Lotto känns det som. Jag kan klara av jättemycket fastän jag inte har yrkesutbildning. Men utbildning och erfarenhet verkar vara det enda arbetsgivarna ser idag. Jag har haft flera jobb som jag klarat av utmärkt utan utbildning och genom att bli upplärd på arbetsplatsen. Jag vill inte sitta hemma och uggla, jag vill jobba. Jag vill inte slösa bort de bästa åren av mitt liv på att sitta hemma och skriva jobbansökningar. Det känns helt absurt. Jag är motiverad och kunnig och såå trött på alla trångsynta arbetsgivare. Det har blivit ett elitistiskt jobbsökarsamhälle där bara de med finast utbildning och tjusigast CV får jobben. "Ska vi ha det så här" hade Sverker kunnat säga och så hade han slängt alla arbetsgivare i soptunnan. Jag kan inte låta bli att skratta när jag ser det framför mig...

Nä, fram för lite öppnare intervjuer. Gör som på auditions för film och tv, låt alla som vill komma mellan vissa tider och visa upp sej och få göra ett intryck. Det är ju trots allt personligheten som är viktigast och att man passar för jobbet och det ser man inte på ett papper.

Slutet på historien

Nu har tävlingen stängts och enligt svt:s hemsida så har de fått in tvåtusen bidrag varav 450 st bara sista dagen. Jag pratar alltså om en av Sveriges största novelltävlingar. 6 författare har skrivit början på varsin novell och man skulle då skriva slutet och skicka in.

Jag som haft författardrömmar i många år men aldrig skrivit mer än några dikter tog ju naturligtvis chansen. Jag blev jättenöjd med mitt slut men jag är ju inte dummare än att jag inser konkurrensen. Men hur det än går så har jag iaf skrivit något och jag är stolt över mig själv för det. Man får ju iaf chansen att få bidraget läst av en jury och det är inte så illa.
Det kanske är så att jag ska hålla mig till diktskrivandet. Fast det hade ju varit väldigt roligt att skriva barnböcker..

Tjat lönar sig

tydligen... Efter mycket tjat om mitt trasiga frysfackslock så kom det en kille igår med en helt ny kyl till mig. De tröttnade väl på mitt tjat... Så nu är jag glad och nöjd igen.

Det perfekta jobbet

har jag hittat och skickat in en ansökan till idag. Det kombinerar två av mina stora intressen. Fast om jag får det innebär det att jag kommer att flytta tillbaka till min hemstad. Men det känns bra. Även om det kommer att bli jobbigt att lämna alla vännerna.

Så håll era tummar för mej nu.

Nu måste det ju hända nåt på jobbfronten snart.. Det känns som att livet springer ifrån mej, som att arbetsmarknaden är som en enda stor Noaks ark och jag inte fick följa med utan sitter kvar på stranden och väntar på nästa båt som aldrig kommer. Jag har ju inte gjort nåt vettigt av min tid heller, jag har låtit två år bara gå till spillo. Jag kunde ju gjort nåt konstruktivt men jag hade ju ingen aning om att jag skulle sitta här idag, två år senare och fortfarande vara utan jobb. Hade jag vetat det redan i början så hade jag använt tiden bättre. men jag hade väl inte i min vildaste fantasi trott att det skulle ta så lång tid att få jobb. Jag funderade ju redan i början på att utbilda mej men tänkte att jag klarar inte att leva på studielån. Det ironiska är att idag lever jag på mindre än studielånet tack vare Reinfeldt och hans kompisar som sänkte a-kassan till 65%. Hur de tror att det ska hjälpa mig att få ett jobb har jag ännu inte klurat ut. Visserligen finns det fler jobb att söka sen en tid tillbaka men det är ju fortfarande lika många sökande till varje plats.
Nån som vill ge mig ett jobb??

Jag traskar och traskar
i leran
mina fötter
börjar trampa
i nåt mjukt
jag trampar och trampar
känner hur jag sakta börjar sjunka
den fasta marken
börjar försvinna
mina fötter blir täckta av
en lerig massa

-kvicksand


Då hör jag en röst:
Välkommen till jobbsökarträsket!